Har gått och funderat på en grej, ända sedan i lördags då vi besökte Elmia Game fair. Ett av mässans teman tycktes vara "kvinnorna i fokus", både då man läste om Elmia game fair på webben innan mässan, liksom på vissa reklamskyltar då man anlänt.
 
 
Jag vet inte, men sådär hemskt mycket kvinnor i fokus såg då inte jag! Jag såg faktiskt, vid ett tillfälle, en tjej i kortkort med lårhöga stövlar, men hon provade på att skjuta hagelbössa ute på skjutfältet, så jag vet inte om hon räknas till själva mässan, eller inte? Hon var möjligen i vissa manliga besökares fokus då hon provade på lerduvorna, men annars vet jag inte. Tror dock hon dras med hemska blåmärken på axeln, kanske rentav nån blåtira också, efter den här helgen...
 
Hittade faktiskt en monter som jag tror saluförde, eller marknadsförde, "jaktkläder för tjejer" men dels var montern tom på personal, dels var kläderna i storlek max (uppskattningsvis!) 36-38 (eller så var visningsex:en väldigt små i storlekarna), och dessutom hade samtliga plagg inslag av rosa, än här och än där. Missförstå mig rätt, snälla - jag är verkligen "a girly girl" jag med, jag gillar rosa, jag gillar bling, jag gillar parfymer, och jag går aldrig utanför dörren utan min mascara (nåja...), MEN, what´s up med alla dessa rosa inslag i "jaktkläder för kvinnor", ja även jaktradion och bössan måste ju snart gå i flaming ROSA. Int´ vet jag, är viltet färgblinda för rosa, eller vad handlar det om?
 
Ja, som sagt, jag är inte emot rosa som sådant, tvärtom i dagliga livet är jag ofta PINK all over, men ibland känns det som maskerad mer än något annat när det kommer till sådana inslag som här på mässan. Nåja, det gör väl egentligen ingenting, alla väljer sin egen outfit, alla har sin egen stil: kanske bara jag som är bitter för att jag inte kommer i stl 38 längre. ;-)
 
 
Så till nästa händelse på mässan. Strövade runt på mässan och kom till en monter, där de hade skjutbiograf, aha, sånt är roligt att kolla på! Kanske rentav delta, jag gillar ju att skjuta! Men jag ställde mig först för att titta på. I montern, när jag kollade runt lite sådär, stod där ett antal kvinnor, de flesta medelålders med lappar i händerna, jag tänkte inte så mycket mer på det just då utan ägnade mig åt att stå och titta på istället. Flertalet unga grabbar/ killar provade sin lycka och sköt. När jag stått där och tittat under en stund, reagerar jag då det kommer en kille och passerar mig, då dyker kvinnan som stått intill mig under en stund, på honom och säger "Vill du vara med och tävla!".
 
What?! Intressant! Förflyttar mig en aning, under tiden som jag fortfarande intresserat tittar på det pågående skyttet på duken, och då hör jag en liten bit ifrån hur en annan kvinna i samma "monter" frågar en förbipasserande man: Ska du inte testa!?
 
Jaha, och vem fasiken var jag!? Chewbacca?!! Nej, en livs levandes kvinna, som dessutom gillar att skjuta med alla tänkbara vapen, bågskytte, kulvapen, hagel, vad fasen: jag kan till och med kasta yxa om det nu är så! Men ingen uppmärksammade mig. De lär ju knappast ha missat mig, jag kommer som sagt inte i storlek 38 längre så det var inte det att jag smög runt i en liten rosa-kamo jaktdress och gjorde mig osynlig i montern precis!
 
Kvinnor i fokus!? Ja, jag som kvinna var kanske inte just i kvinnornas fokus denna dag - eftersom de enbart tycktes vara inriktade på killar/ män, vilka det förvisso fanns gott om på Elmia dessa dagar?!
Eller var det bara ett beklagligt missförstånd, som uppstod just då jag befann mig i montern?! Ja, vem vet! Mycket intressant att fundera på, kanske fler än jag som har dessa tankar!?
 
 
På återseende! /cejasmatte

Liten tanke...

Allm�nt Kommentera
 
 
Har gått och funderat på en grej, ända sedan i lördags då vi besökte Elmia Game fair. Ett av mässans teman tycktes vara "kvinnorna i fokus", både då man läste om Elmia game fair på webben innan mässan, liksom på vissa reklamskyltar då man anlänt.
 
 
Jag vet inte, men sådär hemskt mycket kvinnor i fokus såg då inte jag! Jag såg faktiskt, vid ett tillfälle, en tjej i kortkort med lårhöga stövlar, men hon provade på att skjuta hagelbössa ute på skjutfältet, så jag vet inte om hon räknas till själva mässan, eller inte? Hon var möjligen i vissa manliga besökares fokus då hon provade på lerduvorna, men annars vet jag inte. Tror dock hon dras med hemska blåmärken på axeln, kanske rentav nån blåtira också, efter den här helgen...
 
Hittade faktiskt en monter som jag tror saluförde, eller marknadsförde, "jaktkläder för tjejer" men dels var montern tom på personal, dels var kläderna i storlek max (uppskattningsvis!) 36-38 (eller så var visningsex:en väldigt små i storlekarna), och dessutom hade samtliga plagg inslag av rosa, än här och än där. Missförstå mig rätt, snälla - jag är verkligen "a girly girl" jag med, jag gillar rosa, jag gillar bling, jag gillar parfymer, och jag går aldrig utanför dörren utan min mascara (nåja...), MEN, what´s up med alla dessa rosa inslag i "jaktkläder för kvinnor", ja även jaktradion och bössan måste ju snart gå i flaming ROSA. Int´ vet jag, är viltet färgblinda för rosa, eller vad handlar det om?
 
Ja, som sagt, jag är inte emot rosa som sådant, tvärtom i dagliga livet är jag ofta PINK all over, men ibland känns det som maskerad mer än något annat när det kommer till sådana inslag som här på mässan. Nåja, det gör väl egentligen ingenting, alla väljer sin egen outfit, alla har sin egen stil: kanske bara jag som är bitter för att jag inte kommer i stl 38 längre. ;-)
 
 
Så till nästa händelse på mässan. Strövade runt på mässan och kom till en monter, där de hade skjutbiograf, aha, sånt är roligt att kolla på! Kanske rentav delta, jag gillar ju att skjuta! Men jag ställde mig först för att titta på. I montern, när jag kollade runt lite sådär, stod där ett antal kvinnor, de flesta medelålders med lappar i händerna, jag tänkte inte så mycket mer på det just då utan ägnade mig åt att stå och titta på istället. Flertalet unga grabbar/ killar provade sin lycka och sköt. När jag stått där och tittat under en stund, reagerar jag då det kommer en kille och passerar mig, då dyker kvinnan som stått intill mig under en stund, på honom och säger "Vill du vara med och tävla!".
 
What?! Intressant! Förflyttar mig en aning, under tiden som jag fortfarande intresserat tittar på det pågående skyttet på duken, och då hör jag en liten bit ifrån hur en annan kvinna i samma "monter" frågar en förbipasserande man: Ska du inte testa!?
 
Jaha, och vem fasiken var jag!? Chewbacca?!! Nej, en livs levandes kvinna, som dessutom gillar att skjuta med alla tänkbara vapen, bågskytte, kulvapen, hagel, vad fasen: jag kan till och med kasta yxa om det nu är så! Men ingen uppmärksammade mig. De lär ju knappast ha missat mig, jag kommer som sagt inte i storlek 38 längre så det var inte det att jag smög runt i en liten rosa-kamo jaktdress och gjorde mig osynlig i montern precis!
 
Kvinnor i fokus!? Ja, jag som kvinna var kanske inte just i kvinnornas fokus denna dag - eftersom de enbart tycktes vara inriktade på killar/ män, vilka det förvisso fanns gott om på Elmia dessa dagar?!
Eller var det bara ett beklagligt missförstånd, som uppstod just då jag befann mig i montern?! Ja, vem vet! Mycket intressant att fundera på, kanske fler än jag som har dessa tankar!?
 
 
På återseende! /cejasmatte
 
 
Ja dessa slappa, ljuva dagar i vårsolen, uträttandes mest ingenting alls...
Så är det: i alla fall för våra rara Pekingankor, men knappast för deras ägare! :-)
 
 
Dagarna går och som vanligt såhär års handlar det om a) fjäderfän och b) odling, för min del. Angenäma besvär, som verkligen betalar sig fullt ut, om än med en diger arbetsinsats!
 
 
Nåväl, lite nöje ska man väl också hinna med: Elmia Game fair som vi besöker varje gång, så även i år, får väl räknas på nöjeskontot kanske?! :-)
 
 
 
Till arbete hör väl kanske mer av denna vara...?! ;-) Djuren skall ha sitt, så är det bara! :-)
 
 
Alla underbara foton jag får skickade från ägg- och kycklingköpare gläder mig verkligen!
 
 
Och mina egna kycklingar likaså, även om de sällan stannar kvar hos mig länge!
Men de åker till nya hem där de gör sina nya ägare minst lika glada, och det är precis som det ska va´!!! :-)
 
Maraner, tre hönor och en tupp, svart koppar. Kläckta februari.
 
Sedan avslutar man bildinlägget med ett foto, som enbart gör en glad, glad, glad:
 
"Vem drack ur glaset!?" "Inte jag!" "Inte jag heller!"
*hick*
;-)
Två älskade husdjur, eller rättare sagt: familjemedlemmar!

Allt möjligt, om mest ingenting.

Allm�nt Kommentera
 
 
Ja dessa slappa, ljuva dagar i vårsolen, uträttandes mest ingenting alls...
Så är det: i alla fall för våra rara Pekingankor, men knappast för deras ägare! :-)
 
 
Dagarna går och som vanligt såhär års handlar det om a) fjäderfän och b) odling, för min del. Angenäma besvär, som verkligen betalar sig fullt ut, om än med en diger arbetsinsats!
 
 
Nåväl, lite nöje ska man väl också hinna med: Elmia Game fair som vi besöker varje gång, så även i år, får väl räknas på nöjeskontot kanske?! :-)
 
 
 
Till arbete hör väl kanske mer av denna vara...?! ;-) Djuren skall ha sitt, så är det bara! :-)
 
 
Alla underbara foton jag får skickade från ägg- och kycklingköpare gläder mig verkligen!
 
 
Och mina egna kycklingar likaså, även om de sällan stannar kvar hos mig länge!
Men de åker till nya hem där de gör sina nya ägare minst lika glada, och det är precis som det ska va´!!! :-)
 
Maraner, tre hönor och en tupp, svart koppar. Kläckta februari.
 
Sedan avslutar man bildinlägget med ett foto, som enbart gör en glad, glad, glad:
 
"Vem drack ur glaset!?" "Inte jag!" "Inte jag heller!"
*hick*
;-)
Två älskade husdjur, eller rättare sagt: familjemedlemmar!
 
 
 
Kycklinglycka!
 
 
Ja, jag blir inte bara glad över att det kläcks kycklingar i parti och minut här hemma, utan minst lika glad - eller ännu gladare till och med? - blir jag när jag får mail/ sms/ telefonsamtal som vittnar om resultaten av äggen jag sålt och skickat här under hela våren.
 
Det är jätteroligt att få höra om lyckade lysningar, lyckade kläckningar, ja det är till och med roligt att bara få besked om att äggen som jag skickat har nått sin mottagare hela och fina, och ibland dessutom med frikostigt beröm för min packning.
 
Det är ju precis såhär jag vill att det ska vara, men det är också så himla mycket som ska klaffa i den här "branschen": avelsdjuren ska vara vackra, friska och fertila - tuppen får inte vara trött på sina tanter utan verkligen göra jobbet so to speak - sen ska avelsäggen samlas in och tas omhand på bästa tänkbara sätt. Förvaras i rätt temp, vändas minst ett par ggr om dygnet, och aldrig bli för gamla innan de skickas! Sedan ska man gå igenom kölistan och se vem eller vilka som står på tur för kommande veckas äggskick, meddela dessa potentiella köpare, och sedan invänta svar ifall de fortfarande är intresserade!
 
Därefter följer "betalningsbiten", och när/ om den delen väl klaffat så är det dags för "pack- och skickedag", så då går jag vanligtvis upp ännu tidigare än vanligt, och ställer mig för att packa alla ägg som sedan ska fara land och rike runt för att sedermera nå sina förväntansfulla mottagare!!! Mina djur är föräldrar ifrån Ystad i söder, till Haparanda i norr, och det tycker jag är skitroligt!!! :-)
 
Sedan ska själva fraktdelen av det hela också fungera, och här någonstans slutar väl egentligen mitt ansvar: jag packar väl, efter alla konstens regler, men mitt ansvar för själva paketen upphör då de är inlämnade hos postombudet. Vad jag fått veta har det hittills i år, efter tre månaders idogt packande och skickande av paket, vid två tillfällen hänt att ägg varit skadade vid framkomsten. Märkligt nog har detta inträffat samtidigt som paketen inte kommit fram i tid, så man kan undra vad de försändelserna varit ute för...
 
Jag har skrivit mer här på bloggen i tidigare inlägg samt på min hemsida om hur jag packar och skickar avelsägg, vilka regler som gäller osv, så läs gärna på mer där om intresse finns för avelsägg från mig.
 
Jag tackar också alla ni som skickat så fina kommentarer till mig här under våren, "toknöjd", "de bästa skickeäggen jag fått", "superfint packade" osv. Det värmer!!!! :-)
 
 
Önskar er alla en fortsatt lyckad avelssäsong med era fjäderfän!
På återseende! /cejasmatte
 
 
 
Ibland får man små bilder, i mail eller sms, på kycklingarna som kläckts, och det är lika roligt och välkommet det:
 
 
 
 
Tack till Linda för denna söta bild på ett gäng kycklingar som härrör från ägg från min blandade besättning: just i detta fallet var 17 av 18 ägg befruktade och 16 kycklingar överlevde kläcket.
 
 
 
Tack till Kersti för denna bild på ett gäng kycklingar, som kanske inte syns så superbra just på bilden - men de finns där, jag lovar! Kycklingar som även dessa kommer ur min blandade besättning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kycklinglycka, inte bara här hemma...

Allm�nt Kommentera
 
 
 
Kycklinglycka!
 
 
Ja, jag blir inte bara glad över att det kläcks kycklingar i parti och minut här hemma, utan minst lika glad - eller ännu gladare till och med? - blir jag när jag får mail/ sms/ telefonsamtal som vittnar om resultaten av äggen jag sålt och skickat här under hela våren.
 
Det är jätteroligt att få höra om lyckade lysningar, lyckade kläckningar, ja det är till och med roligt att bara få besked om att äggen som jag skickat har nått sin mottagare hela och fina, och ibland dessutom med frikostigt beröm för min packning.
 
Det är ju precis såhär jag vill att det ska vara, men det är också så himla mycket som ska klaffa i den här "branschen": avelsdjuren ska vara vackra, friska och fertila - tuppen får inte vara trött på sina tanter utan verkligen göra jobbet so to speak - sen ska avelsäggen samlas in och tas omhand på bästa tänkbara sätt. Förvaras i rätt temp, vändas minst ett par ggr om dygnet, och aldrig bli för gamla innan de skickas! Sedan ska man gå igenom kölistan och se vem eller vilka som står på tur för kommande veckas äggskick, meddela dessa potentiella köpare, och sedan invänta svar ifall de fortfarande är intresserade!
 
Därefter följer "betalningsbiten", och när/ om den delen väl klaffat så är det dags för "pack- och skickedag", så då går jag vanligtvis upp ännu tidigare än vanligt, och ställer mig för att packa alla ägg som sedan ska fara land och rike runt för att sedermera nå sina förväntansfulla mottagare!!! Mina djur är föräldrar ifrån Ystad i söder, till Haparanda i norr, och det tycker jag är skitroligt!!! :-)
 
Sedan ska själva fraktdelen av det hela också fungera, och här någonstans slutar väl egentligen mitt ansvar: jag packar väl, efter alla konstens regler, men mitt ansvar för själva paketen upphör då de är inlämnade hos postombudet. Vad jag fått veta har det hittills i år, efter tre månaders idogt packande och skickande av paket, vid två tillfällen hänt att ägg varit skadade vid framkomsten. Märkligt nog har detta inträffat samtidigt som paketen inte kommit fram i tid, så man kan undra vad de försändelserna varit ute för...
 
Jag har skrivit mer här på bloggen i tidigare inlägg samt på min hemsida om hur jag packar och skickar avelsägg, vilka regler som gäller osv, så läs gärna på mer där om intresse finns för avelsägg från mig.
 
Jag tackar också alla ni som skickat så fina kommentarer till mig här under våren, "toknöjd", "de bästa skickeäggen jag fått", "superfint packade" osv. Det värmer!!!! :-)
 
 
Önskar er alla en fortsatt lyckad avelssäsong med era fjäderfän!
På återseende! /cejasmatte
 
 
 
Ibland får man små bilder, i mail eller sms, på kycklingarna som kläckts, och det är lika roligt och välkommet det:
 
 
 
 
Tack till Linda för denna söta bild på ett gäng kycklingar som härrör från ägg från min blandade besättning: just i detta fallet var 17 av 18 ägg befruktade och 16 kycklingar överlevde kläcket.
 
 
 
Tack till Kersti för denna bild på ett gäng kycklingar, som kanske inte syns så superbra just på bilden - men de finns där, jag lovar! Kycklingar som även dessa kommer ur min blandade besättning.