...och ostkaka!
 
 
Ja det är blandade uppgifter man får lov att ta hand om, när man lever livet på landet. Men för att ta saker i rätt ordning:
 
I torsdags någon gång strax före klockan nio på morgonen, kom det ett oväntat telefonsamtal till sambon tillika jaktledare för jaktlaget här. En älg hade blivit påkörd knappt fyra km härifrån, och den låg i diket utmed väg 126, så det var bara att upp och iväg. Sambon som just var på väg ut i skogen på sin lediga dag, för att röja/ gallra, tackade turen i oturen att han inte redan hunnit ut!
 
Nåväl, in med Ceja i bilen "om utifall att" eftersök skulle behövas men nej då - den unga älgtjuren låg där i diket, stackaren, och några hundra meter bort stod bilen som varit inblandad i olyckan. Det är alltid så oerhört trist och tragiskt när viltolyckor inträffar, men just i detta fallet vågar jag nog i alla fall påstå att det inte skett några stora/akuta personskador, i vart fall inga dödsfall tack och lov, sedan är det självklart väldigt tråkigt och jobbigt för alla inblandade ändå.
 
Men vår uppgift i det hela var i alla fall att ta hand om älgen, som ju låg på marken tillhörande detta laget, och sagt och gjort... Vi hade sådan tur att en annan medlem i laget, Tore (som är den som tillhandahåller såväl slaktbod som annat - bl.a en suverän Vimek som är perfekt att forsla slaktkroppar med) var hemma och kunde finnas tillhands i detta arbete. Så efter visst arbete på plats (läs: urtagning) hämtade Tore upp älgen med sin Vimek, och därefter bar det av hem till honom och hans slaktbod för vidare arbete (läs: flåning).
 
Nu kommer jag till poängen i detta: kvällen innan, for jag och sambon på en högst spontan kvällsutflykt till Olofström för inköp samt biobesök (The hobbit - Smaugs ödemarker), och när vi befann oss på lilla vägen mellan Ålshult och Älmhultskorsningen, så plötsligt dök det upp en ung älgtjur bara någon meter ifrån bilen. Han betedde sig fullständigt nonchalant och jag lovar att han inte reagerade med en enda "min" på bilen, och då uttryckte jag mig såhär: "Jaha det där är en sådan *piiiiip* som kommer att kliva ut framför en bil på stora vägen en vacker dag".
 
Jag trodde ju inte att jag tolv timmar senare skulle stå och flå just densamme. Det var nämligen samma unga tjur som vi såg tätt intill bilen på kvällen före.
 
 
 
 
 
 
Sedan kommer då nästan händelse med älgar inblandade:
 
På fredagen, dagen efter att vi tagit hand om den påkörda älgen, skulle vi som vi så ofta gör, cykla en runda med Ceja i sällskap - själv skulle jag på eftermiddagen fara ner till släkten i Skåne för en visit före jul och sambon skulle jobba eftermiddag, men cykla - ja det hinns ju alltid med!!! ;-)
 
När vi passerat ovan nämnda korsning, väg 120 och väg 126, så ett par hundra meter mot Älmhult (utmed 120:an) så ser vi hur någonting rör sig ute ibland småbjörkarna (i planteringen) på höger sida... ÄLGAR!!! Samtidigt ser vi hur en bil närmar sig från Älmhultshållet och därefter så - ja jag kan ju bara tala för mig själv egentligen - höll man liksom nästan bara andan, när ett av älghuvudena (man såg ju inte kroppen) närmar sig vägen i riktning mot mötande bil. Så då tog ju instinkterna över och vi vinkade och försökte påkalla bilistens uppmärksamhet, på gott och ont men vad fan - i ett sånt läge VILL och MÅSTE man ju försöka göra vad man kan!!!
 
Sen, jag lovar, andades inte jag på typ 30 sekunder, för då for älgkon (det var en ko med två kalvar visade det sig) upp och över vägen, blott en hårsmån ifrån bilen.
 
Ja, jag kan inte beskriva HUR nära detta var ifrån att bli en ny älgkrock bara dagen efter tjuren blivit påkörd, och jag vill verkligen lova att om inte cyklingen höjt min puls nog - så var den i absolut topp efter denna händelse.
 
Men men, änglavakt  -  eller var det vårt viftande som fick bilisten att släppa av på gasen ett par sekunder??? Jag vet inte, vi kan också kalla det slump eller tur - själv är jag glad att det gick väl och att dels bilisten slapp krocka med en stor älgko, och dels att vi slapp bevittna det hela. Vi var ca 30 meter ifrån bilen och älgen då älgen befann sig framför bilen, ska jag tillägga.
 
PHU!!!!!!!!!!!!
 
Nåväl, nu över till något trevligare:
 
OSTKAKA!!!
 
Min svärmor lyckades övertala mig att göra ostkaka i år, och i eftermiddag var det dags! :-) Nu måste jag erkänna, att i skrivandes stund är ostkakan ännu inte provsmakad MEN de ser väldigt fina ut! :-)
 
Det var inte ens särskilt svårt (JAG har ALDRIG gjort ostkaka förut, men någon gång ska ju vara den första!), däremot lite smått omständligt när vasslen skulle hällas av... Men det gick, det också! :-)
 
Innan vasslen skulle hällas av.
 
 
 
 
 
Voila´!!! Färdiga! :-) Återstår bara att provsmaka. ;-)
 
Jag får helt enkelt återkomma med en recension  -  och även också receptet, om det nu kan intressera någon (?), men: so far, so good.
 
 
Nu är jag liiite osäker på om det blir något mer bloggat innan jul, för jag har fortfarande tusen och åter tusen saker som återstår att göra; så om tiden inte räcker till vill jag nu säga:
 
 
 
En riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År
önskar jag er alla!!!
 
 
 
 
På återseende!
Cejasmatte
 
 
 

Omhändertagande av älg...

Allm�nt Kommentera
 
...och ostkaka!
 
 
Ja det är blandade uppgifter man får lov att ta hand om, när man lever livet på landet. Men för att ta saker i rätt ordning:
 
I torsdags någon gång strax före klockan nio på morgonen, kom det ett oväntat telefonsamtal till sambon tillika jaktledare för jaktlaget här. En älg hade blivit påkörd knappt fyra km härifrån, och den låg i diket utmed väg 126, så det var bara att upp och iväg. Sambon som just var på väg ut i skogen på sin lediga dag, för att röja/ gallra, tackade turen i oturen att han inte redan hunnit ut!
 
Nåväl, in med Ceja i bilen "om utifall att" eftersök skulle behövas men nej då - den unga älgtjuren låg där i diket, stackaren, och några hundra meter bort stod bilen som varit inblandad i olyckan. Det är alltid så oerhört trist och tragiskt när viltolyckor inträffar, men just i detta fallet vågar jag nog i alla fall påstå att det inte skett några stora/akuta personskador, i vart fall inga dödsfall tack och lov, sedan är det självklart väldigt tråkigt och jobbigt för alla inblandade ändå.
 
Men vår uppgift i det hela var i alla fall att ta hand om älgen, som ju låg på marken tillhörande detta laget, och sagt och gjort... Vi hade sådan tur att en annan medlem i laget, Tore (som är den som tillhandahåller såväl slaktbod som annat - bl.a en suverän Vimek som är perfekt att forsla slaktkroppar med) var hemma och kunde finnas tillhands i detta arbete. Så efter visst arbete på plats (läs: urtagning) hämtade Tore upp älgen med sin Vimek, och därefter bar det av hem till honom och hans slaktbod för vidare arbete (läs: flåning).
 
Nu kommer jag till poängen i detta: kvällen innan, for jag och sambon på en högst spontan kvällsutflykt till Olofström för inköp samt biobesök (The hobbit - Smaugs ödemarker), och när vi befann oss på lilla vägen mellan Ålshult och Älmhultskorsningen, så plötsligt dök det upp en ung älgtjur bara någon meter ifrån bilen. Han betedde sig fullständigt nonchalant och jag lovar att han inte reagerade med en enda "min" på bilen, och då uttryckte jag mig såhär: "Jaha det där är en sådan *piiiiip* som kommer att kliva ut framför en bil på stora vägen en vacker dag".
 
Jag trodde ju inte att jag tolv timmar senare skulle stå och flå just densamme. Det var nämligen samma unga tjur som vi såg tätt intill bilen på kvällen före.
 
 
 
 
 
 
Sedan kommer då nästan händelse med älgar inblandade:
 
På fredagen, dagen efter att vi tagit hand om den påkörda älgen, skulle vi som vi så ofta gör, cykla en runda med Ceja i sällskap - själv skulle jag på eftermiddagen fara ner till släkten i Skåne för en visit före jul och sambon skulle jobba eftermiddag, men cykla - ja det hinns ju alltid med!!! ;-)
 
När vi passerat ovan nämnda korsning, väg 120 och väg 126, så ett par hundra meter mot Älmhult (utmed 120:an) så ser vi hur någonting rör sig ute ibland småbjörkarna (i planteringen) på höger sida... ÄLGAR!!! Samtidigt ser vi hur en bil närmar sig från Älmhultshållet och därefter så - ja jag kan ju bara tala för mig själv egentligen - höll man liksom nästan bara andan, när ett av älghuvudena (man såg ju inte kroppen) närmar sig vägen i riktning mot mötande bil. Så då tog ju instinkterna över och vi vinkade och försökte påkalla bilistens uppmärksamhet, på gott och ont men vad fan - i ett sånt läge VILL och MÅSTE man ju försöka göra vad man kan!!!
 
Sen, jag lovar, andades inte jag på typ 30 sekunder, för då for älgkon (det var en ko med två kalvar visade det sig) upp och över vägen, blott en hårsmån ifrån bilen.
 
Ja, jag kan inte beskriva HUR nära detta var ifrån att bli en ny älgkrock bara dagen efter tjuren blivit påkörd, och jag vill verkligen lova att om inte cyklingen höjt min puls nog - så var den i absolut topp efter denna händelse.
 
Men men, änglavakt  -  eller var det vårt viftande som fick bilisten att släppa av på gasen ett par sekunder??? Jag vet inte, vi kan också kalla det slump eller tur - själv är jag glad att det gick väl och att dels bilisten slapp krocka med en stor älgko, och dels att vi slapp bevittna det hela. Vi var ca 30 meter ifrån bilen och älgen då älgen befann sig framför bilen, ska jag tillägga.
 
PHU!!!!!!!!!!!!
 
Nåväl, nu över till något trevligare:
 
OSTKAKA!!!
 
Min svärmor lyckades övertala mig att göra ostkaka i år, och i eftermiddag var det dags! :-) Nu måste jag erkänna, att i skrivandes stund är ostkakan ännu inte provsmakad MEN de ser väldigt fina ut! :-)
 
Det var inte ens särskilt svårt (JAG har ALDRIG gjort ostkaka förut, men någon gång ska ju vara den första!), däremot lite smått omständligt när vasslen skulle hällas av... Men det gick, det också! :-)
 
Innan vasslen skulle hällas av.
 
 
 
 
 
Voila´!!! Färdiga! :-) Återstår bara att provsmaka. ;-)
 
Jag får helt enkelt återkomma med en recension  -  och även också receptet, om det nu kan intressera någon (?), men: so far, so good.
 
 
Nu är jag liiite osäker på om det blir något mer bloggat innan jul, för jag har fortfarande tusen och åter tusen saker som återstår att göra; så om tiden inte räcker till vill jag nu säga:
 
 
 
En riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År
önskar jag er alla!!!
 
 
 
 
På återseende!
Cejasmatte