...and I liked it, I liked it....
 
Ja sådär skulle jag definitivt kunna fortsätta gå runt och tralla som en annan lallande idiot  -  men faktum ÄR att jag faktiskt red, för första gången på omkring 6-7 år (!). Sitta till häst igen, ojojoj det trodde jag aldrig att jag skulle!
 
Men saken är den, att jag har fuskat lite, och jag erkänner detta...
 
Cejashusse fyller år nu i höst och jag har funderat ut en del saker att ge honom i present, nu när han fyller jämt och allt, men istället för att enbart ge bort prylar så kanske det kunde vara lite roligt att även ge bort upplevelser... :-)
 
Sagt och gjort; den första upplevelsen (hör och häpna) skulle ju då bli en stund på hästryggen! Ja ja, jag vet att jag hade ett personligt intresse i det hela, men ändå...! För några veckor sedan bokade jag åtminstone tid, hos en närbelägen turridningsfirma som jag hittade via nätet, nämligen Ranch52!
 
Vi satt till häst i två timmar och jag måste erkänna att personligen var jag aningen orolig INNAN för jag funderade på hur det skulle gå med dels mitt galna gamla knä (som är skadat sedan 10 år tillbaka) och min rygg (diskbråck sedan ca 7 år tillbaka) och diverse annat som liksom följt med på kuppen som en följd av de andra skadorna jag har -- och dessutom hade jag vissa funderingar på hur Cejashusse skulle ta detta upptåg från min sida, inte enbart fysiskt då (han har ej heller suttit till häst på 6-7 år...) utan även psykiskt!
 
Men nåja, vi är ju två udda typer som sällan bangar för udda påhitt, så det hela slutade med idel glada miner, efter två timmar till häst!
 
Jag kan ju såhär i bloggen enbart tala för mig själv men då måste jag också erkänna: jag trodde ALDRIG att det skulle kännas så HEMMA, så BEKVÄMT, så NATURLIGT, att sitta där, tillbaka i sadeln efter alla dessa år. Det var som om jag aldrig hade suttit av, om ni förstår hur jag menar. Dessutom hade jag inte en enda "ond känning" från min dåliga rygg under hela ritten, och det var en ritt i mestadels skritt men även i korta perioder trav och galopp.
 
Nåväl, för MIG var känslan helt underbar, och det värsta som denna ritt medförde var att: jag vill mer, och mer, och mer!!! (F*n också, för vi ska ju definitivt inte skaffa häst igen... Det är vad vi har sagt sedan våra älskade gamla hästar lämnade oss (genom trotjänaravlivning år 2009 resp år 2010). )
 
För övrigt red jag en supertrevlig "liten stor häst", en skäck som hette Hertz, medan Cejashusse satt på Nemo, en haflingervalack. Om Nemo kan jag inte uttala mig, men Hertz var en riktigt trevlig liten bekantskap, och han tror jag skulle kunna varit en riktigt trevlig häst att ha och äga även på "hemmaplan" för han visade sig så småningom vara känslig för såväl hand- och skänkel- som vikthjälper, och utöver detta var han verkligen gudasnäll, det lilla livet!
 
Givetvis var Hertz en gigantisk skillnad från de hästar jag var van vid "back in the day" (= allehanda kraftpaket), men å andra sidan var han också en liten klippa att parkera sig på när man inte suttit till häst på såhär många år! :-)
 
 
Hertz
Nemo
 
OBS!!! Jag har lånat dessa två bilder (se ovan) från Ranch52:s hemsida
Besök gärna Ranch52!!!
 
 
 
Men på tal om hästar och när jag då ändå är här ute och traskar down the memory lane.... :-) Så kommer det lite gamla foton, som för mig är feel good-bilder på hur det kunde se ut på den gamla goda tiden. :-)
 
 
 
 
På återseende!
/cejasmatte
 
 

I rode a horse....

Cejasmattes tankar och funderingar Kommentera
 
 
...and I liked it, I liked it....
 
Ja sådär skulle jag definitivt kunna fortsätta gå runt och tralla som en annan lallande idiot  -  men faktum ÄR att jag faktiskt red, för första gången på omkring 6-7 år (!). Sitta till häst igen, ojojoj det trodde jag aldrig att jag skulle!
 
Men saken är den, att jag har fuskat lite, och jag erkänner detta...
 
Cejashusse fyller år nu i höst och jag har funderat ut en del saker att ge honom i present, nu när han fyller jämt och allt, men istället för att enbart ge bort prylar så kanske det kunde vara lite roligt att även ge bort upplevelser... :-)
 
Sagt och gjort; den första upplevelsen (hör och häpna) skulle ju då bli en stund på hästryggen! Ja ja, jag vet att jag hade ett personligt intresse i det hela, men ändå...! För några veckor sedan bokade jag åtminstone tid, hos en närbelägen turridningsfirma som jag hittade via nätet, nämligen Ranch52!
 
Vi satt till häst i två timmar och jag måste erkänna att personligen var jag aningen orolig INNAN för jag funderade på hur det skulle gå med dels mitt galna gamla knä (som är skadat sedan 10 år tillbaka) och min rygg (diskbråck sedan ca 7 år tillbaka) och diverse annat som liksom följt med på kuppen som en följd av de andra skadorna jag har -- och dessutom hade jag vissa funderingar på hur Cejashusse skulle ta detta upptåg från min sida, inte enbart fysiskt då (han har ej heller suttit till häst på 6-7 år...) utan även psykiskt!
 
Men nåja, vi är ju två udda typer som sällan bangar för udda påhitt, så det hela slutade med idel glada miner, efter två timmar till häst!
 
Jag kan ju såhär i bloggen enbart tala för mig själv men då måste jag också erkänna: jag trodde ALDRIG att det skulle kännas så HEMMA, så BEKVÄMT, så NATURLIGT, att sitta där, tillbaka i sadeln efter alla dessa år. Det var som om jag aldrig hade suttit av, om ni förstår hur jag menar. Dessutom hade jag inte en enda "ond känning" från min dåliga rygg under hela ritten, och det var en ritt i mestadels skritt men även i korta perioder trav och galopp.
 
Nåväl, för MIG var känslan helt underbar, och det värsta som denna ritt medförde var att: jag vill mer, och mer, och mer!!! (F*n också, för vi ska ju definitivt inte skaffa häst igen... Det är vad vi har sagt sedan våra älskade gamla hästar lämnade oss (genom trotjänaravlivning år 2009 resp år 2010). )
 
För övrigt red jag en supertrevlig "liten stor häst", en skäck som hette Hertz, medan Cejashusse satt på Nemo, en haflingervalack. Om Nemo kan jag inte uttala mig, men Hertz var en riktigt trevlig liten bekantskap, och han tror jag skulle kunna varit en riktigt trevlig häst att ha och äga även på "hemmaplan" för han visade sig så småningom vara känslig för såväl hand- och skänkel- som vikthjälper, och utöver detta var han verkligen gudasnäll, det lilla livet!
 
Givetvis var Hertz en gigantisk skillnad från de hästar jag var van vid "back in the day" (= allehanda kraftpaket), men å andra sidan var han också en liten klippa att parkera sig på när man inte suttit till häst på såhär många år! :-)
 
 
Hertz
Nemo
 
OBS!!! Jag har lånat dessa två bilder (se ovan) från Ranch52:s hemsida
Besök gärna Ranch52!!!
 
 
 
Men på tal om hästar och när jag då ändå är här ute och traskar down the memory lane.... :-) Så kommer det lite gamla foton, som för mig är feel good-bilder på hur det kunde se ut på den gamla goda tiden. :-)
 
 
 
 
På återseende!
/cejasmatte
 
 
 
 

Vilken sommar vi haft! Ja, jag kan verkligen inte klaga på någonting: varken vädret, flytet eller resultatet!!!

Nu känns det som om allting börjar sakta ner lite, kort sagt: det går mot höst - och detta är något jag både välkomnar och omfamnar, för efter denna jättefina sommar så känns det ganska fint att det nu avtar lite - både värmemässigt men också arbetsmässigt sett. Nu är snart det mesta skördat (nåja, en hel del har vi ju kvar i grönsakslanden ännu...) och snart "slipper" jag att vattna och rensa ogräs, och allt annat som hör sommaren till när man odlar grönsaker.

 

 
 

 

 

 

 

Istället väntar annat nu under hösten, som till exempel jakt och fiske, men också att "städa undan" 2013 års odlingar genom att gräva land och förnya och planera inför kommande säsong. Jag har många planer för trädgården nu under hösten och vintern och det ska bli både intressant och roligt att se om jag kan sätta mina planer i verket, så att säga. :-)

Sommaren har för vår del inte bara inneburit fantastiskt fina skördar från grönsaksodlingen, utan också väldigt mycket annat! I våras påbörjade vi ju byggandet av en mycket efterlängtad uteplats här hemma; och när vi väl gjorde slag i saken gick det "fort" - fort och fort... Jag tror i och för sig att vi använde oss av samma filosofi som allt annat vi gör: SLOW. Ja, alltså SLOW så tillvida att när det handlar om mat/ kött, så odlar/ föder vi upp själva, sedan skördar/ slaktar vi själva, sedan förädlar vi själva. Likaså nu när vi byggde uteplats!

Vi tittade först ut träden, cejashusse fällde sedan träden som han därefter körde hem med Forden och griplastarvagnen, sedan sågade vi upp stockarna till det virke vi ville ha och behövde till vår blivande uteplats. Även om jag vid själva trädfällningen inte var till någon större assistans så kom jag till desto större nytta vid uppsågningen, då jag i år hade hand om själva sågningen med vårt lilla bandsågverk medan cejashusse gjorde den högst omanliga sysslan att barka samt stapla undan virke allt eftersom. ;-)

Tja, i korta ordalag blev det så småningom en uteplats, precis i vår stil och smak - så som vi hela tiden velat ha en uteplats! Tak över halva, i robust och rustik, lantlig stil och dessutom snickrades det dessutom sittbänk och bord - och sedan tillkom givetvis allt annat som också hör till, läs: "pimpningen" av uteplatsen som mestadels jag själv stod för i form av ljusslingor, ljuslyktor, upphängsningsanordningar och mycket, mycket annat!

 

 
 

 

 

Kycklingar har det också kläckts i - vad som känns - parti och minut här under våren/ sommaren. Minst en kull i månaden har det blivit sedan i april och det är givetvis jätteroligt det också. Merparten är sålda, medan en del fick stanna kvar här hemma som antingen blivande värphöns alternativt som det blev nu häromdagen: tuppar till middag. Jag hade ett stort gäng ungtuppar som häromdagen hade... nått vägs ände kanske man kan säga, för då omvandlades dessa till prima mat åt oss. Det är sådär det är, när man lever livet på landet som vi gör.

Annars då... Jo förutom allt ovan nämnda så har vi ägnat oss åt allt sådant där som inte är så roligt att blogga om, helt enkelt för att intressefaktorn är skitlåg rent ut sagt - men att motionera Ceja, genom att oftast cykla långa rundor (givetvis motionerar vi oss själva samtidigt!), är en sak som stått väldigt högt på prio-listan i sommar. Undrar hur många mil det egentligen blivit...?!

 

Förresten, så blev det en finfin råbock två dagar efter bockjaktspremiären här i år. Självservering kan det kanske kallas, för han dök upp ätandes äpplen ute i trädgården på förmiddagen den 18 augusti... Inget smart drag från hans sida, men vi tackar, bugar och bockar eftersom det blev en kort, men lyckad, jakt efter råbock. :-)

 

 

 

Nu har jag ju dessutom börjat blogga på ny plats i cyberspace (uppdatera gärna era bokmärken!) och jag hoppas att det nu framöver kan bli lite mer regelbundet uppdaterat på bloggfronten - lovar inget, dock. För nu vankas snart lite semester och då blir det säkert lite si och så med den varan... Annars har jag emellanåt varit en extremt flitig Instagrammare, och där kan ni uppdatera er ifall ni så känner för. :-)

 

 

På återseende!

/cejasmatte

 

 

 

 
 

Åh vilken sommar!!!

Djur Kommentera
 
 

Vilken sommar vi haft! Ja, jag kan verkligen inte klaga på någonting: varken vädret, flytet eller resultatet!!!

Nu känns det som om allting börjar sakta ner lite, kort sagt: det går mot höst - och detta är något jag både välkomnar och omfamnar, för efter denna jättefina sommar så känns det ganska fint att det nu avtar lite - både värmemässigt men också arbetsmässigt sett. Nu är snart det mesta skördat (nåja, en hel del har vi ju kvar i grönsakslanden ännu...) och snart "slipper" jag att vattna och rensa ogräs, och allt annat som hör sommaren till när man odlar grönsaker.

 

 
 

 

 

 

 

Istället väntar annat nu under hösten, som till exempel jakt och fiske, men också att "städa undan" 2013 års odlingar genom att gräva land och förnya och planera inför kommande säsong. Jag har många planer för trädgården nu under hösten och vintern och det ska bli både intressant och roligt att se om jag kan sätta mina planer i verket, så att säga. :-)

Sommaren har för vår del inte bara inneburit fantastiskt fina skördar från grönsaksodlingen, utan också väldigt mycket annat! I våras påbörjade vi ju byggandet av en mycket efterlängtad uteplats här hemma; och när vi väl gjorde slag i saken gick det "fort" - fort och fort... Jag tror i och för sig att vi använde oss av samma filosofi som allt annat vi gör: SLOW. Ja, alltså SLOW så tillvida att när det handlar om mat/ kött, så odlar/ föder vi upp själva, sedan skördar/ slaktar vi själva, sedan förädlar vi själva. Likaså nu när vi byggde uteplats!

Vi tittade först ut träden, cejashusse fällde sedan träden som han därefter körde hem med Forden och griplastarvagnen, sedan sågade vi upp stockarna till det virke vi ville ha och behövde till vår blivande uteplats. Även om jag vid själva trädfällningen inte var till någon större assistans så kom jag till desto större nytta vid uppsågningen, då jag i år hade hand om själva sågningen med vårt lilla bandsågverk medan cejashusse gjorde den högst omanliga sysslan att barka samt stapla undan virke allt eftersom. ;-)

Tja, i korta ordalag blev det så småningom en uteplats, precis i vår stil och smak - så som vi hela tiden velat ha en uteplats! Tak över halva, i robust och rustik, lantlig stil och dessutom snickrades det dessutom sittbänk och bord - och sedan tillkom givetvis allt annat som också hör till, läs: "pimpningen" av uteplatsen som mestadels jag själv stod för i form av ljusslingor, ljuslyktor, upphängsningsanordningar och mycket, mycket annat!

 

 
 

 

 

Kycklingar har det också kläckts i - vad som känns - parti och minut här under våren/ sommaren. Minst en kull i månaden har det blivit sedan i april och det är givetvis jätteroligt det också. Merparten är sålda, medan en del fick stanna kvar här hemma som antingen blivande värphöns alternativt som det blev nu häromdagen: tuppar till middag. Jag hade ett stort gäng ungtuppar som häromdagen hade... nått vägs ände kanske man kan säga, för då omvandlades dessa till prima mat åt oss. Det är sådär det är, när man lever livet på landet som vi gör.

Annars då... Jo förutom allt ovan nämnda så har vi ägnat oss åt allt sådant där som inte är så roligt att blogga om, helt enkelt för att intressefaktorn är skitlåg rent ut sagt - men att motionera Ceja, genom att oftast cykla långa rundor (givetvis motionerar vi oss själva samtidigt!), är en sak som stått väldigt högt på prio-listan i sommar. Undrar hur många mil det egentligen blivit...?!

 

Förresten, så blev det en finfin råbock två dagar efter bockjaktspremiären här i år. Självservering kan det kanske kallas, för han dök upp ätandes äpplen ute i trädgården på förmiddagen den 18 augusti... Inget smart drag från hans sida, men vi tackar, bugar och bockar eftersom det blev en kort, men lyckad, jakt efter råbock. :-)

 

 

 

Nu har jag ju dessutom börjat blogga på ny plats i cyberspace (uppdatera gärna era bokmärken!) och jag hoppas att det nu framöver kan bli lite mer regelbundet uppdaterat på bloggfronten - lovar inget, dock. För nu vankas snart lite semester och då blir det säkert lite si och så med den varan... Annars har jag emellanåt varit en extremt flitig Instagrammare, och där kan ni uppdatera er ifall ni så känner för. :-)

 

 

På återseende!

/cejasmatte